Den här veckan är helt hysterisk, den ger mig nästan tunnelseende.
Måndagen började ju med en arbetsdag på ca 12 timmar halv 8-19. Alltid lika trevligt med APT ;). Sedan tisdagen då som oxå var ett mellan pass 7.30-16 och nu är jag helt slut och orkar inte gå på emmis föräldramöte inför skolstarten. Sedan onsdag då så börjar jag 6.50 och jobbar till halv 2 sedan direkt in på en föreläsning 2-5 och sedan ilfart till slottskogen och springa vårruset. Hade igentligen tyckt vårruset var kul om det inte var för föreläsningen....
Sedan är jag väl hemma vid halv tio och på torsdag skall jag med tjejerna till barnmedicin i mölnlycke. Tur att jag är ledig resten av dan efter det.. Någonstans emellan allt detta försöker jag ta hand om barn och hem oxå vilket inte är så lätt. Pust, behöver verkligen ett break.
Längtar sååå till vår resa till Grekland och på söndag är det bara 3 veckor kvar!!! Jippi!
Har kommit på att jag är hela tiden en dag framåt i huvudet. Tänker redan idag på morgonen på vad jag skall göra på onsdagen vilket skapar en inre stress hos mig. Är liksom ständigt på väg och innan min tid. Jobbigt men hur sjutton kommer man ur det. Inte konstigt man ständigt känner sig yr och har spända axlar.
Tjo och tjim nu skall jag laga mat och dammsuga.
En dag i förväg. Jag med! Men till vilken nytta??
SvaraRaderaFör att vara beredd eller? Men det är ju så dumt för det är ju inte bara det jobbiga som bir jobbigt utan det blir jobbigt innan också! Jag måste sluta vara så himla beredd hela tiden.